Då börjar vi om...
Gjorde ett tappert försök att återgå till arbetet i måndags. Det var segt, men det gick.Sambo ringde efter ett par timmar å meddelade att han nu sjukskrivit sig å var på väg hem från jobbet. Dunderförkyld! Mijos ögon var bättre så han var dock tillbaka på dagis igen.
Tisdagen masade jag mig oxå till jobbet. Kände mig väldigt hängig ju längre dagen fortlöpte. Sov i Mjölby. Vaknade upp på onsdagsmorgonen totalt igentäppt å grymt ont i halsen. Ringde vår operativa psf (personalplanerare) i Stockholm för att återigen sjukskriva mig, men fick då reda på att jag skulle få en ny karensdag. Det hade gått 5 dagar sedan torsdagen då jag sjukskrev mig första gången för öroninflammationen. Jag var ju ledig enligt schemat på fredagen... Hade jag inte varit ledig då utan istället sjuk hade jag inte fått någon ny karensdag. MORR! Det är tacken för att man försöker komma tillbaka till jobbet innan man är helt återställd. Å det är väl inte mitt "fel" att jag råkade vara ledig på fredagen. Jag var ju inte direkt frisk då. Började nästan tjuta. Har inte råd just nu med en hel dag till utan lön (vi ska ju liksom flytta), så jag fick helt enkelt bita ihop å åka tåg istället för att ligga nerbäddad. 2-3 timmar innan jag skulle sluta för dagen pallade jag inte mer, så jag sjukskrev mig i alla fall. Å tur var ju det, för fy fasen vad dåligt jag mått. Har mer eller mindre sovit hela dagarna när Mijo varit på dagis. Kände mig inte ett dugg bättre idag. Å inte sambo heller, så idag har vi varit hos läkaren. Jag "fick" några tabletter som ska verka avsvällande på bihålorna å sambo "fick" nån kortisonnässpray. Hoppas det ska hjälpa nu.
Vi har verkligen varken råd eller tid att vara sjuka längre. Har knappt kunnat packa några kartonger under dom här veckorna som vi varit krassliga. Har PANIK över flytten. Känns som vi inte kommer hinna. Å det är verkligen inte lätt att packa när man har Mijo hemma... Å nu kanske han blir hemma nästa vecka igen... Sambo hämtade honom på dagis idag. Han hade varit lite hostig, men inte värre än så. Tills dom är nästan hemma... Då kräks sonen 2 ggr. Tänkte först att det kanske beror på hostan, men så var inte fallet. Han har fortsatt att kräkas hela kvällen. Tvättmaskinen går på högvarv här hemma.
Ska det ALDRIG ta slut???
Tisdagen masade jag mig oxå till jobbet. Kände mig väldigt hängig ju längre dagen fortlöpte. Sov i Mjölby. Vaknade upp på onsdagsmorgonen totalt igentäppt å grymt ont i halsen. Ringde vår operativa psf (personalplanerare) i Stockholm för att återigen sjukskriva mig, men fick då reda på att jag skulle få en ny karensdag. Det hade gått 5 dagar sedan torsdagen då jag sjukskrev mig första gången för öroninflammationen. Jag var ju ledig enligt schemat på fredagen... Hade jag inte varit ledig då utan istället sjuk hade jag inte fått någon ny karensdag. MORR! Det är tacken för att man försöker komma tillbaka till jobbet innan man är helt återställd. Å det är väl inte mitt "fel" att jag råkade vara ledig på fredagen. Jag var ju inte direkt frisk då. Började nästan tjuta. Har inte råd just nu med en hel dag till utan lön (vi ska ju liksom flytta), så jag fick helt enkelt bita ihop å åka tåg istället för att ligga nerbäddad. 2-3 timmar innan jag skulle sluta för dagen pallade jag inte mer, så jag sjukskrev mig i alla fall. Å tur var ju det, för fy fasen vad dåligt jag mått. Har mer eller mindre sovit hela dagarna när Mijo varit på dagis. Kände mig inte ett dugg bättre idag. Å inte sambo heller, så idag har vi varit hos läkaren. Jag "fick" några tabletter som ska verka avsvällande på bihålorna å sambo "fick" nån kortisonnässpray. Hoppas det ska hjälpa nu.
Vi har verkligen varken råd eller tid att vara sjuka längre. Har knappt kunnat packa några kartonger under dom här veckorna som vi varit krassliga. Har PANIK över flytten. Känns som vi inte kommer hinna. Å det är verkligen inte lätt att packa när man har Mijo hemma... Å nu kanske han blir hemma nästa vecka igen... Sambo hämtade honom på dagis idag. Han hade varit lite hostig, men inte värre än så. Tills dom är nästan hemma... Då kräks sonen 2 ggr. Tänkte först att det kanske beror på hostan, men så var inte fallet. Han har fortsatt att kräkas hela kvällen. Tvättmaskinen går på högvarv här hemma.
Ska det ALDRIG ta slut???
Sjukstuga
Hela familjen är nu mer eller mindre sjuk. Det började förra fredagen när jag hämtade sonen på dagis. Han var lite "gulfrasig" runt/i ena ögat. På lördagen var det värre. Gul sörja rann från ögat. Sedan gick det fort utför. Söndagen var båda ögonen helt klibbiga. Jag sov i Norrköping söndag till måndag, så sambo vabbade på måndagen. När jag slutade jobbet kände jag mig helt färdig. Ont i halsen å kroppen å dödligt trött. Jag var hemma med sonen på tisdag å onsdag. Sambo hade ringt vårdcentralen angående Mijos ögon på måndagen, men dom tyckte vi skulle avvakta några dagar. Det brukar tydligen ge med sig av sig självt... Men icke! På onsdagen kunde han knappt öppna ögonen å gult glegg rann nerför kinderna. Så då fick vi äntligen en tid hos doktorn. Han sa redan i väntrummet, när han kom ut för att hämta oss, att han redan konstaterat vad det rörde sig om. Så han skrev ut nån ögonsalva som skulle droppas i ögonen 2 ggr dagligen. Å det var ju lätt... INTE! Sonen skrek i panik. Stackaren. Å senare på onsdagskvällen började jag känna att jag hade som lock för ena örat. Försökte tryckutjämna. Men det skulle jag aldrig ha gjort, för fy fabian vad ont jag fick! ÖRONINFLAMMATION! Å det gjorde så satans ont. Jag är ju ett gammalt öronbarn, fast att det gjorde så här ont hade jag förträngt. Aj,aj, aj... Ringde sjukvårdsupplysningen för att få en tid på jourcentralen, men dom stängde ju kl 21, så det var kört. Tryckte i mig värktabletter å efter ett tag lättade det lite. På morgonen gjorde det inte lika ont. Konstaterade att det värkt hål. Ringde vårdcentralen å fick en tid. Naturligtvis var det samma läkare som vi varit hos dagen innan med sonens ögon... Han kikade lite snabbt i örat å skrev ut penicillin.
Så både sonen å jag går på antibiotika å sambo klagade på värk i hals å kropp när han kom hem från jobbet idag...
Å vi som har massor att ta tag i inför flytten. Å till råga på allt ska grannarna under oss (2 studentkillar) ha fest imorgon. Dom har satt upp lappar om det i trapphuset. Så det lär ju bli livat, har ju erfarenhet av deras fester sen tidigare. Vi frågade först Sara å Pierre om vi kunde fly till dom för att få sova i lugn å ro, men Sara började oxå känna sig krasslig. Så då pratade jag med Erika å dit är vi välkomna. Men nu börjar ju sambo bli sjuk, så det känns väl inte så snällt att åka iväg dit å smitta ner dom. SUCK! Får väl helt enkelt ligga sömnlös å lyssna på gap å skrik å dunkande musik.
Sjuk son
Så både sonen å jag går på antibiotika å sambo klagade på värk i hals å kropp när han kom hem från jobbet idag...
Å vi som har massor att ta tag i inför flytten. Å till råga på allt ska grannarna under oss (2 studentkillar) ha fest imorgon. Dom har satt upp lappar om det i trapphuset. Så det lär ju bli livat, har ju erfarenhet av deras fester sen tidigare. Vi frågade först Sara å Pierre om vi kunde fly till dom för att få sova i lugn å ro, men Sara började oxå känna sig krasslig. Så då pratade jag med Erika å dit är vi välkomna. Men nu börjar ju sambo bli sjuk, så det känns väl inte så snällt att åka iväg dit å smitta ner dom. SUCK! Får väl helt enkelt ligga sömnlös å lyssna på gap å skrik å dunkande musik.
Sjuk son
Oönskat håravfall
I lördags hade jag 4,5 timmes rast i Stockholm. Fick för mig att jag skulle försöka få tag på en klipptid, då håret behövde klippas ur lite. Det har ju en tendens att bli lite oformbart om man inte underhåller det regelbundet. Fick tag på en ledig tid hos en frisör på PUB. Förklarade att jag bara ville forma till håret lite, men att jag ändå ville behålla längden på håret. Hon satte igång. 15 minuter senare hade jag nästan inget hår kvar på huvudet. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta, så jag sa bara tack, betalade och gick därifrån. Mötte upp Christoffer (gammal SJ kollega) för en lunch. Har inte träffat honom på länge, så han pladdrade på om jobb, resor, vänner och familj. Jag satt bara tyst. Kunde inte tänka på något annat än mitt obefintliga hår. Tyckte ALLA människor tittade konstigt på min "kala" hjässa. Jag ville bara sjunka genom jorden.
På hemresan kunde jag inte ens förmå mig till att gå genom tåget. Dom utan biljett var säkert mycket tacksamma över mitt misslyckade frisörbesök. Jag var dock inte ett dugg tacksam. Försökte tänka positiva tankar. "Det växer ut", "Det finns människor som svälter", "Jag har en sambo som älskar mig oavsett", "Jag har världens underbaraste son"... Men det hjälpte föga.
När jag väl kom hem och visade upp min nya frisyr för sambo, så kunde jag inte hålla emot längre. Jag förvandlades till ett mänskligt niagarafall. Sambo försökte trösta å sa att det inte var så farligt. Men han höll med om att det var väldigt kort. Men inte nog med att det var kort, det var dessutom extremt ojämnt klippt. Vi försökte jämna till hårtofsarna så gott det gick å liiiite bättre blev det. Men nöjd är jag då verkligen inte. Å som om det inte vore nog med detta, så vaknade jag dessutom upp häromdagen med ett begynnande "munsår" under hela näsan. Det är så kul att jobba ombord på tåg just nu å tvingas exponeras för flera hundra resenärer varje dag.
Så nu ser jag ännu mera fram emot att vi ska flytta. För när flyttlasset går så har mitt hår förhoppningsvis blivit så pass "långt" att jag iaf kan få till någon slags frisyr. Å ingenting kommer heller att vittna om mitt nuvarande "ansiktssår".
Före
Efter
På hemresan kunde jag inte ens förmå mig till att gå genom tåget. Dom utan biljett var säkert mycket tacksamma över mitt misslyckade frisörbesök. Jag var dock inte ett dugg tacksam. Försökte tänka positiva tankar. "Det växer ut", "Det finns människor som svälter", "Jag har en sambo som älskar mig oavsett", "Jag har världens underbaraste son"... Men det hjälpte föga.
När jag väl kom hem och visade upp min nya frisyr för sambo, så kunde jag inte hålla emot längre. Jag förvandlades till ett mänskligt niagarafall. Sambo försökte trösta å sa att det inte var så farligt. Men han höll med om att det var väldigt kort. Men inte nog med att det var kort, det var dessutom extremt ojämnt klippt. Vi försökte jämna till hårtofsarna så gott det gick å liiiite bättre blev det. Men nöjd är jag då verkligen inte. Å som om det inte vore nog med detta, så vaknade jag dessutom upp häromdagen med ett begynnande "munsår" under hela näsan. Det är så kul att jobba ombord på tåg just nu å tvingas exponeras för flera hundra resenärer varje dag.
Så nu ser jag ännu mera fram emot att vi ska flytta. För när flyttlasset går så har mitt hår förhoppningsvis blivit så pass "långt" att jag iaf kan få till någon slags frisyr. Å ingenting kommer heller att vittna om mitt nuvarande "ansiktssår".
Före
Efter
