Oönskat håravfall
I lördags hade jag 4,5 timmes rast i Stockholm. Fick för mig att jag skulle försöka få tag på en klipptid, då håret behövde klippas ur lite. Det har ju en tendens att bli lite oformbart om man inte underhåller det regelbundet. Fick tag på en ledig tid hos en frisör på PUB. Förklarade att jag bara ville forma till håret lite, men att jag ändå ville behålla längden på håret. Hon satte igång. 15 minuter senare hade jag nästan inget hår kvar på huvudet. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta, så jag sa bara tack, betalade och gick därifrån. Mötte upp Christoffer (gammal SJ kollega) för en lunch. Har inte träffat honom på länge, så han pladdrade på om jobb, resor, vänner och familj. Jag satt bara tyst. Kunde inte tänka på något annat än mitt obefintliga hår. Tyckte ALLA människor tittade konstigt på min "kala" hjässa. Jag ville bara sjunka genom jorden.
På hemresan kunde jag inte ens förmå mig till att gå genom tåget. Dom utan biljett var säkert mycket tacksamma över mitt misslyckade frisörbesök. Jag var dock inte ett dugg tacksam. Försökte tänka positiva tankar. "Det växer ut", "Det finns människor som svälter", "Jag har en sambo som älskar mig oavsett", "Jag har världens underbaraste son"... Men det hjälpte föga.
När jag väl kom hem och visade upp min nya frisyr för sambo, så kunde jag inte hålla emot längre. Jag förvandlades till ett mänskligt niagarafall. Sambo försökte trösta å sa att det inte var så farligt. Men han höll med om att det var väldigt kort. Men inte nog med att det var kort, det var dessutom extremt ojämnt klippt. Vi försökte jämna till hårtofsarna så gott det gick å liiiite bättre blev det. Men nöjd är jag då verkligen inte. Å som om det inte vore nog med detta, så vaknade jag dessutom upp häromdagen med ett begynnande "munsår" under hela näsan. Det är så kul att jobba ombord på tåg just nu å tvingas exponeras för flera hundra resenärer varje dag.
Så nu ser jag ännu mera fram emot att vi ska flytta. För när flyttlasset går så har mitt hår förhoppningsvis blivit så pass "långt" att jag iaf kan få till någon slags frisyr. Å ingenting kommer heller att vittna om mitt nuvarande "ansiktssår".
Före
Efter
På hemresan kunde jag inte ens förmå mig till att gå genom tåget. Dom utan biljett var säkert mycket tacksamma över mitt misslyckade frisörbesök. Jag var dock inte ett dugg tacksam. Försökte tänka positiva tankar. "Det växer ut", "Det finns människor som svälter", "Jag har en sambo som älskar mig oavsett", "Jag har världens underbaraste son"... Men det hjälpte föga.
När jag väl kom hem och visade upp min nya frisyr för sambo, så kunde jag inte hålla emot längre. Jag förvandlades till ett mänskligt niagarafall. Sambo försökte trösta å sa att det inte var så farligt. Men han höll med om att det var väldigt kort. Men inte nog med att det var kort, det var dessutom extremt ojämnt klippt. Vi försökte jämna till hårtofsarna så gott det gick å liiiite bättre blev det. Men nöjd är jag då verkligen inte. Å som om det inte vore nog med detta, så vaknade jag dessutom upp häromdagen med ett begynnande "munsår" under hela näsan. Det är så kul att jobba ombord på tåg just nu å tvingas exponeras för flera hundra resenärer varje dag.
Så nu ser jag ännu mera fram emot att vi ska flytta. För när flyttlasset går så har mitt hår förhoppningsvis blivit så pass "långt" att jag iaf kan få till någon slags frisyr. Å ingenting kommer heller att vittna om mitt nuvarande "ansiktssår".
Före
Efter
Kommentarer
Postat av: Marie
Visst är det kort men kort är snyggt så färga en fräck färg (själv älskar jag rött) så ska du se att det blir toppen på moset ;)
Postat av: Lina
Kul med flytten! Vi som just lärt oss hitta till er!! Hoppas att du har vant dig lite mer vid håret, och att det har börjat växa ut....du får fokusera på ditt fina ansikte istället:-)
Kram
Lina
Postat av: mot håravfall
Skitfräckt!
Trackback
