NEEEEJJJJ!
Är så arg, besviken, ledsen... Jävla SJ (ursäkta svordomen).
När man arbetar på SJ innebär det att man jobbar varannan helg. Innan Mijo föddes var det inga problem (förutom att man blir lite begränsad i sitt sociala liv).
När jag efter mammaledigheten återgick till mitt arbete på SJ bestämde sambo å jag att jag skulle gå ner i arbetstid. Eller rättare sagt var jag nästan tvungen att göra det om vi skulle kunna ha ett någolunda fungerande familjeliv, eftersom även sambo jobbar knasiga tider. Då han (sambo) jobbar dag 2 veckor å sedan en vecka kväll, så var jag tvungen att jobba kväll de veckor som sambo jobbar dag å vise versa (för att det skulle passa med dagisets öppettider). Det innebar i praktiken att vi "aldrig" sågs i veckorna, utan vi gick så att säga om varandra mer eller mindre. Så när vi då tittade på vilka dagar jag skulle "plocka bort" varje månad så kom vi fram till att en helg/månad skulle bli det bästa. Då skulle vi iaf få lite mer familjetid. Om jag hade tagit bort några vardagar/månad istället, så hade det ju inte gjort att sambo å jag sågs mer.
Sagt å gjort, jag pratade med min personalplanerare å han gav "grönt ljus". Gött!
Det rullade på så ett tag, men våra arbetstider slet ändå något fruktansvärt på vår lilla familj å framförallt på sambos å min relation (som några av er redan vet var dålig redan innan). Vi bestämde tillsammans att även sambo skulle gå ner i tid, trots att ekonomin egentligen inte tillåter det. Men om han började 2 timmar senare de veckor han jobbar dag, så skulle inte jag behöva jobba kväll 2 veckor i sträck å sambo skulle inte behöva ta hand om pyret själv varje kväll under dom veckorna. Och så skulle vi få lite mer tid att umgås oxå. Det kändes bra. Å nu när vi har känt på det under några veckor så är det helt klart värt dom pengarna vi förlorar på det. Det känns som att vi får mer tid tillsammans samtidigt som vi även får mer tid på "egen hand" utan att försaka familjen.
Men idag kom kallduschen...
Från och med nästa år kommer SJ inte att bevilja "föräldraledigt" på helger. Det innebär att jag återigen kommer att jobba varannan helg. Det känns så himla pissigt!!!
Oroar mig för hur detta kommer påverka vår relation å familj. Vi som började känna att det var på väg åt rätt håll. Nu kanske det blir tvärt om istället.
När man arbetar på SJ innebär det att man jobbar varannan helg. Innan Mijo föddes var det inga problem (förutom att man blir lite begränsad i sitt sociala liv).
När jag efter mammaledigheten återgick till mitt arbete på SJ bestämde sambo å jag att jag skulle gå ner i arbetstid. Eller rättare sagt var jag nästan tvungen att göra det om vi skulle kunna ha ett någolunda fungerande familjeliv, eftersom även sambo jobbar knasiga tider. Då han (sambo) jobbar dag 2 veckor å sedan en vecka kväll, så var jag tvungen att jobba kväll de veckor som sambo jobbar dag å vise versa (för att det skulle passa med dagisets öppettider). Det innebar i praktiken att vi "aldrig" sågs i veckorna, utan vi gick så att säga om varandra mer eller mindre. Så när vi då tittade på vilka dagar jag skulle "plocka bort" varje månad så kom vi fram till att en helg/månad skulle bli det bästa. Då skulle vi iaf få lite mer familjetid. Om jag hade tagit bort några vardagar/månad istället, så hade det ju inte gjort att sambo å jag sågs mer.
Sagt å gjort, jag pratade med min personalplanerare å han gav "grönt ljus". Gött!
Det rullade på så ett tag, men våra arbetstider slet ändå något fruktansvärt på vår lilla familj å framförallt på sambos å min relation (som några av er redan vet var dålig redan innan). Vi bestämde tillsammans att även sambo skulle gå ner i tid, trots att ekonomin egentligen inte tillåter det. Men om han började 2 timmar senare de veckor han jobbar dag, så skulle inte jag behöva jobba kväll 2 veckor i sträck å sambo skulle inte behöva ta hand om pyret själv varje kväll under dom veckorna. Och så skulle vi få lite mer tid att umgås oxå. Det kändes bra. Å nu när vi har känt på det under några veckor så är det helt klart värt dom pengarna vi förlorar på det. Det känns som att vi får mer tid tillsammans samtidigt som vi även får mer tid på "egen hand" utan att försaka familjen.
Men idag kom kallduschen...
Från och med nästa år kommer SJ inte att bevilja "föräldraledigt" på helger. Det innebär att jag återigen kommer att jobba varannan helg. Det känns så himla pissigt!!!
Oroar mig för hur detta kommer påverka vår relation å familj. Vi som började känna att det var på väg åt rätt håll. Nu kanske det blir tvärt om istället.
Mijos första "skolkort"
Dom är lite suddiga här. Orkade inte scanna in dom, så jag tog kort på dom med mobilen istället. Men ni får ju ett hum iaf.
Finns det några snälla barn?
Oj, time flies... Snart knackar tomten på dörren. Har knåpat ihop en liten önskelista åt sonen:
Gunghäst (finns tex. på IKEA)
Rutschkana (inomhus)
Pyjamas (strl 86/92)
Kläder
Allt med Nalle Puh (dvd, böcker, leksaker...)
Vi tänkte köpa en spis till sonen...
...så lite kastruller kan ju vara bra (finns oxå på tex. IKEA)
Gunghäst (finns tex. på IKEA)
Rutschkana (inomhus)
Pyjamas (strl 86/92)
Kläder
Allt med Nalle Puh (dvd, böcker, leksaker...)
Vi tänkte köpa en spis till sonen...
...så lite kastruller kan ju vara bra (finns oxå på tex. IKEA)
Det är väl det vi kan komma på. Men han (Mijo) är nog inte så kräsen. Pappret å snöret brukar ändå vara roligast.
Å så har vi en liten undran till sonens farmor å farfar plus resten av den sidan släkten; Hur har ni tänkt fira julen? Vi funderar på om det finns någon önskan att komma till Linköping någon gång under julhelgen. Vore ju kul om så många som möjligt ville/kunde komma. Sovplatser går att ordna för dom som önskar. Ni kan väl fundera lite på det...
Å så har vi en liten undran till sonens farmor å farfar plus resten av den sidan släkten; Hur har ni tänkt fira julen? Vi funderar på om det finns någon önskan att komma till Linköping någon gång under julhelgen. Vore ju kul om så många som möjligt ville/kunde komma. Sovplatser går att ordna för dom som önskar. Ni kan väl fundera lite på det...
Skäms på mig!
Jag är en dålig människa! Bokstavligt talat... Jag är förkyld, IGEN! Å likaså sonen. Han har varit hemma från dagis igår och idag. Själv jobbade jag igår, men idag har jag ledig dag. Skönt att slippa en karensdag, men det är ju inte så kul att vara krasslig när man för en gångs skull är ledig. Skulle dessutom jobba på Cloetta Center imorgon, men det får jag nog hoppa (det var dom julklappspengarna).
Hoppas att jag mår bättre nästa vecka iaf. Ska på utbildning i Stockholm på onsdag, kundpsykologi. Blir en lång dag. Åker vid 6 på morgonen å kommer väl hem nån gång runt 20 på kvällen. Sambo jobbar kväll den veckan, så Sara å Pierre får rycka in å ta hand om sonen (TACK, vad skulle vi göra utan er?)
Ringde på ett databord idag. Är inte så förtjust i sambons GIGANTISKA skrivbord. Det tar ju upp halva rummet... Men nu ska det nog bli ordning på "torpet"
Det här kommer nog räcka gott å väl
Hoppas att jag mår bättre nästa vecka iaf. Ska på utbildning i Stockholm på onsdag, kundpsykologi. Blir en lång dag. Åker vid 6 på morgonen å kommer väl hem nån gång runt 20 på kvällen. Sambo jobbar kväll den veckan, så Sara å Pierre får rycka in å ta hand om sonen (TACK, vad skulle vi göra utan er?)
Ringde på ett databord idag. Är inte så förtjust i sambons GIGANTISKA skrivbord. Det tar ju upp halva rummet... Men nu ska det nog bli ordning på "torpet"
Det här kommer nog räcka gott å väl
Som vanligt är det ju 100 år sedan jag skrev nåt sist (ska försöka bättra mig), så jag orkar inte uppdatera allt. Lägger in några bilder istället...
Träffat Stefan
Varit på Harrys med Patrik
Mijos "flickvän" Lea har varit på besök (Mijo har även sovit över hos henne)
Firat sambos födelsedag med Buzz hos Boge
Varit på after work med några av mina underbara kollegor
Å så lite kort på VÄRLDENS BÄSTA Mijo..
Diskar med pappa
Ny tröja
Leker "arga leken" med larven
Vilken blick...
Leker spöke (det är kolsvart i rummet...)
Tittar på Nalle Puh med pappa
Träffat Stefan
Varit på Harrys med Patrik
Mijos "flickvän" Lea har varit på besök (Mijo har även sovit över hos henne)
Firat sambos födelsedag med Buzz hos Boge
Varit på after work med några av mina underbara kollegor
Å så lite kort på VÄRLDENS BÄSTA Mijo..
Diskar med pappa
Ny tröja
Leker "arga leken" med larven
Vilken blick...
Leker spöke (det är kolsvart i rummet...)
Tittar på Nalle Puh med pappa
Mästerkocken
Jag misstänker att sonens framtida yrke redan är valt...
Han är helt begistrad över grytor, bunkar å framförallt spisen. "Koka, koka, koka" säger han om å om igen när man står vid spisen å försöker fixa mat till familjen. Han vrider glatt av å på spis å ugn å blir helt vansinnig om han inte får titta när det kokar i kastrullerna.
Igår fick han vara med när jag skulle göra pannkakor. Han var en riktig hejare på att vispa smet.
Han är helt begistrad över grytor, bunkar å framförallt spisen. "Koka, koka, koka" säger han om å om igen när man står vid spisen å försöker fixa mat till familjen. Han vrider glatt av å på spis å ugn å blir helt vansinnig om han inte får titta när det kokar i kastrullerna.
Igår fick han vara med när jag skulle göra pannkakor. Han var en riktig hejare på att vispa smet.
Nu bär det snart iväg till jobbet. Åker pendel hela kvällen. Slutar 00.30 inatt, så jag kommer antagligen känna mig mer död än levande i morgon bitti när Mijo vaknar...
Jag och min far
SJUK!
Ja, jag är sjuk (igen). Det började redan i lördags kväll. Vi hade precis kommit till whisky-mässan när jag kände ett stygn av obehag i halsen. Någon timme senare var det ett faktum; FÖRKYLNING! Å ingen mindre variant, utan värsta tänkbara. Halsen värker, bihålorna dunkar å näsan rinner konstant. Kunde inte kommit mer olägligt; Resan till Stockholm, pappas begravning, min födelsedag å festen på lördag i samband med den... SÅ TYPISKT! Stockholm å begravningen har jag iaf lyckats genomföra trots sjukdom. Nu återstår det att se hur det blir med festen på lördag...
Förutom att jag så olägligt blev sjuk när vi var i Stockholm, så gick allting kanon! Mijo skötte sig exemplariskt när mamma å pappa var borta. Han var så lugn å satt ihopkrupen mot David i soffan å kollade på 2 Nalle Puh filmer, åt lite lördagsgodis, välling å sen somnade han snällt i sin säng å sov till klockan 8.30 på morgonen. Känns jättebra. Det var ju 1:a gången vi lämnade bort honom över natt. Men om jag mot förmodan blir frisk till helgen som kommer, så blir det 2:a gången Mijo sover borta. Då är det Sara å pierres tur att ställa upp som jourhavande familj åt pyret. Jag hoppas det går lika bra då...
Begravningen. Eller rättare sagt spridningen av pappas aska. Den var igår. Kände mig riktigt vissen på morgonen när jag klev upp. Det kändes inte bättre när jag tittade ut å konstaterade att hela himlen var grå. På vägen mot båten regnade det. När vi kom fram regnade det. När vi åkte ut med båten regnade det. Men, när vi hade sänkt ner pappas urna i havet så kom SOLEN fram! Försöker han säga något med det? Förhoppningsvis har han nu fått frid.
Mijo leker med sina kusiner
Mijos kusiner Vendela och Alexander
Öl- och whiskymässan
Smaksatt öl
Sara å Jag på mässan
Freddans band spelade
Pappas urna + blommor och flaskpost
Urnan
Blommorna å en sista hälsning till pappa
Båten som vi åkte ut med
Syster Git
Syster Pia och Stefan
Slutligen vill jag passa på att önska Erika GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN (igår)!!!
Förutom att jag så olägligt blev sjuk när vi var i Stockholm, så gick allting kanon! Mijo skötte sig exemplariskt när mamma å pappa var borta. Han var så lugn å satt ihopkrupen mot David i soffan å kollade på 2 Nalle Puh filmer, åt lite lördagsgodis, välling å sen somnade han snällt i sin säng å sov till klockan 8.30 på morgonen. Känns jättebra. Det var ju 1:a gången vi lämnade bort honom över natt. Men om jag mot förmodan blir frisk till helgen som kommer, så blir det 2:a gången Mijo sover borta. Då är det Sara å pierres tur att ställa upp som jourhavande familj åt pyret. Jag hoppas det går lika bra då...
Begravningen. Eller rättare sagt spridningen av pappas aska. Den var igår. Kände mig riktigt vissen på morgonen när jag klev upp. Det kändes inte bättre när jag tittade ut å konstaterade att hela himlen var grå. På vägen mot båten regnade det. När vi kom fram regnade det. När vi åkte ut med båten regnade det. Men, när vi hade sänkt ner pappas urna i havet så kom SOLEN fram! Försöker han säga något med det? Förhoppningsvis har han nu fått frid.
Mijo leker med sina kusiner
Mijos kusiner Vendela och Alexander
Öl- och whiskymässan
Smaksatt öl
Sara å Jag på mässan
Freddans band spelade
Pappas urna + blommor och flaskpost
Urnan
Blommorna å en sista hälsning till pappa
Båten som vi åkte ut med
Syster Git
Syster Pia och Stefan
Önskelista
Ja, tiden går... Om 2 veckor (24 sep) plussar jag till ytterligare ett år till min ålder.
Kommer troligtvis fira födelsedagen lör 26:e sep. Om det är någon som vill komma å förgylla min dag med ett litet paket så kommer här en önskelista:
Hårinpackning från lusch (H‘suan wen hua)
Parfym (miracle forever Lancome)
Svart överkast (260x260)
Skål med text (fast svart med vit text) finns på Nordic
Tandbleking (tex. easewhite.se)
Presentkort på Carlings
Hårkur Kerastase Forceintense (finns hos utvalda frisörer)
Bullfat
Kommer troligtvis fira födelsedagen lör 26:e sep. Om det är någon som vill komma å förgylla min dag med ett litet paket så kommer här en önskelista:
Hårinpackning från lusch (H‘suan wen hua)
Parfym (miracle forever Lancome)
Svart överkast (260x260)
Skål med text (fast svart med vit text) finns på Nordic
Tandbleking (tex. easewhite.se)
Presentkort på Carlings
Hårkur Kerastase Forceintense (finns hos utvalda frisörer)
Bullfat
Det var väl det hela. Kommer inte på mer nu.
Ska dra på mig uniformen å bege mig till Gävle. Sover där inatt. Inte så kul, men jag får iaf lite sovmorgon imorgon, vilket jag verkligen behöver! Det är lite tufft just nu med kombinationen jobb å barn. Våra arbetstider är rent ut sagt skit! Sambo jobbar ju skift, vilket innebär att han jobbar 06-14.30 två veckor i sträck å sen 14.30-23 en vecka. Så rullar det på. Å när sambo jobbar tidigt innebär det att jag jobbar sent å när han jobbar sent jobbar jag tidigt. Den här veckan å nästa vecka har sambo tidigt skift, så jag jobbar ju då sent. Vilket inte är så kul. För sonen vaknar ju ändå tidigt på morgonen (runt halv 7) å då är det bara att kliva upp fast man inte fått så många timmars sömn. Å det är inte så lätt att vara själv hemma med sonen på morgnarna heller, med tanke på att jag måste göra iordning både mig själv å sonen innan det är dags för dagis å jobb. Inte helt enkelt att duscha å fixa när man samtidigt måste hålla koll på en trotsig Mijo, som tycker det är supertrist när inte mamma har tid att leka. Mycket skrik blir det... Suck! Å sambo å jag träffas nästan inte överhuvudtaget i veckorna. Vi går ju liksom om varann. Igår sågs vi inte alls (jag kom hem 23.30, då sov han), å inte heller idag (jag sov när han åkte till jobbet å jag hinner åka innan han kommer hem å sen sover jag som sagt i Gävle inatt), utan imorgon eftermiddag blir första gången på ett par dagar som vi ses. Kul!
Så någon tid till övriga aktiviteter finns inte i veckorna. Antingen jobbar man eller tar hand om Mijo när den andre jobbar. Känns ju som om man vore ensamstående...
Ska dra på mig uniformen å bege mig till Gävle. Sover där inatt. Inte så kul, men jag får iaf lite sovmorgon imorgon, vilket jag verkligen behöver! Det är lite tufft just nu med kombinationen jobb å barn. Våra arbetstider är rent ut sagt skit! Sambo jobbar ju skift, vilket innebär att han jobbar 06-14.30 två veckor i sträck å sen 14.30-23 en vecka. Så rullar det på. Å när sambo jobbar tidigt innebär det att jag jobbar sent å när han jobbar sent jobbar jag tidigt. Den här veckan å nästa vecka har sambo tidigt skift, så jag jobbar ju då sent. Vilket inte är så kul. För sonen vaknar ju ändå tidigt på morgonen (runt halv 7) å då är det bara att kliva upp fast man inte fått så många timmars sömn. Å det är inte så lätt att vara själv hemma med sonen på morgnarna heller, med tanke på att jag måste göra iordning både mig själv å sonen innan det är dags för dagis å jobb. Inte helt enkelt att duscha å fixa när man samtidigt måste hålla koll på en trotsig Mijo, som tycker det är supertrist när inte mamma har tid att leka. Mycket skrik blir det... Suck! Å sambo å jag träffas nästan inte överhuvudtaget i veckorna. Vi går ju liksom om varann. Igår sågs vi inte alls (jag kom hem 23.30, då sov han), å inte heller idag (jag sov när han åkte till jobbet å jag hinner åka innan han kommer hem å sen sover jag som sagt i Gävle inatt), utan imorgon eftermiddag blir första gången på ett par dagar som vi ses. Kul!
Så någon tid till övriga aktiviteter finns inte i veckorna. Antingen jobbar man eller tar hand om Mijo när den andre jobbar. Känns ju som om man vore ensamstående...
Kort men koncist
Ska snart sova. Väntar bara på att John blund ska besöka sonen först. Har haft gamla grannen över på en drink å sonen var översocial å vägrade sova. Men snart faller nog hans ögonlock ihop...
Det blir Stockholm den 18:e. Svägerska med familj ställer upp som jourhavande familj så sambo å jag kan få lite egentid ihop. TACK!!! Vi behöver verkligen det.
Det blir inte något längre inlägg än så här. Sonen sover nu å det ska jag oxå göra. Har gått upp okristligt tidigt flera morgnar, men imorgon är jag ledig, så jag tänkte försöka sova ikapp lite.
Det blir Stockholm den 18:e. Svägerska med familj ställer upp som jourhavande familj så sambo å jag kan få lite egentid ihop. TACK!!! Vi behöver verkligen det.
Det blir inte något längre inlägg än så här. Sonen sover nu å det ska jag oxå göra. Har gått upp okristligt tidigt flera morgnar, men imorgon är jag ledig, så jag tänkte försöka sova ikapp lite.
Molnen skingras
Jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte har skrivit på länge eftersom jag inte vill känna att bloggandet ska vara något tvång. Jag har helt enkelt inte haft tid eller inte känt för det.
Det har varit lite "turbulent" här hemma (minst sagt). Tiden räcker inte till för allt man vill göra å det är ibland svårt att kompromissa med den andra hälften. Har varit på väg att packa flyttlådorna både en å tjugo gånger... Det gör ju inte saken lättare heller när det är svårt för oss att hitta någon barnvakt då hela sambons släkt bor på annat håll å min släkt i stort sett bara består av min kära mor. Det tär ju väldigt mycket på vår relation att sambo å jag aldrig kan göra något på egen hand utan barn (förutom när Mijo har somnat, men med mina arbetstider är jag oftast så trött när sonen har somnat att jag stupar i säng).
Men, nu ser vi faktiskt en liten ljusning i horisonten... Varje år åker ju som bekant sambo på öl- och whiskeymässan i stockholm. Så även i år har han bokat in att åka dit i september. Å det har jag inte argumenterat om utan snällt funnit mig i det faktum att det bara är så.
Men så pratade jag med min goda barndomskamrat Sara som bor i Stockholm. Hon undrade om jag inte kunde följa med sambo upp på mässan detta år, då även hon skulle dit eftersom hennes sambo spelar på mässan varje år. Det går ju inte, svarade jag. Vi kan ju inte lämna Mijo ensam hemma... Nä, det är klart svarade hon, men du kan väl fundera lite på det å se om ni kan lösa det på nåt vis.
Å då kom jag på det! Sambos ena syster bor ju oxå i Stockholm med sin man å deras 2 barn. Tänk om vi kanske kunde bo där å dom vill vara barnvakt under kvällen/natten...
Jag berättade om min briljanta ide för sambo å han var genast med på noterna. Slängde sig på telefonen för att försöka övertala sin stackars arma syster att ta sig an en vild unge under flertalet timmar en lördag... Men det lät ju faktiskt inte helt omöjligt. Självklart var hon ju tvungen att konferera med sin gubbe först, innan något slutgiltigt besked kunde lämnas, men hade han inga invändningar så skulle det nog gå bra.
Så nu sitter vi här å håller våra tummar för att vi kanske äntligen ska kunna göra någonting tillsammans bara för oss...
Det har varit lite "turbulent" här hemma (minst sagt). Tiden räcker inte till för allt man vill göra å det är ibland svårt att kompromissa med den andra hälften. Har varit på väg att packa flyttlådorna både en å tjugo gånger... Det gör ju inte saken lättare heller när det är svårt för oss att hitta någon barnvakt då hela sambons släkt bor på annat håll å min släkt i stort sett bara består av min kära mor. Det tär ju väldigt mycket på vår relation att sambo å jag aldrig kan göra något på egen hand utan barn (förutom när Mijo har somnat, men med mina arbetstider är jag oftast så trött när sonen har somnat att jag stupar i säng).
Men, nu ser vi faktiskt en liten ljusning i horisonten... Varje år åker ju som bekant sambo på öl- och whiskeymässan i stockholm. Så även i år har han bokat in att åka dit i september. Å det har jag inte argumenterat om utan snällt funnit mig i det faktum att det bara är så.
Men så pratade jag med min goda barndomskamrat Sara som bor i Stockholm. Hon undrade om jag inte kunde följa med sambo upp på mässan detta år, då även hon skulle dit eftersom hennes sambo spelar på mässan varje år. Det går ju inte, svarade jag. Vi kan ju inte lämna Mijo ensam hemma... Nä, det är klart svarade hon, men du kan väl fundera lite på det å se om ni kan lösa det på nåt vis.
Å då kom jag på det! Sambos ena syster bor ju oxå i Stockholm med sin man å deras 2 barn. Tänk om vi kanske kunde bo där å dom vill vara barnvakt under kvällen/natten...
Jag berättade om min briljanta ide för sambo å han var genast med på noterna. Slängde sig på telefonen för att försöka övertala sin stackars arma syster att ta sig an en vild unge under flertalet timmar en lördag... Men det lät ju faktiskt inte helt omöjligt. Självklart var hon ju tvungen att konferera med sin gubbe först, innan något slutgiltigt besked kunde lämnas, men hade han inga invändningar så skulle det nog gå bra.
Så nu sitter vi här å håller våra tummar för att vi kanske äntligen ska kunna göra någonting tillsammans bara för oss...
Pappas dödsannons
Många bilder blev det...
Idag var dagen då vi skulle till farbror doktorn för att kolla upp sonens tidigare blåsljud på hjärtat.
Först mätte dom å vägde honom å sedan var det dags för ekg. Det gick jättebra. Jag var lite orolig för att pyret inte skulle ligga still under själva "avlyssningen" (han är ju inte direkt känd för att vara ett stillsamt barn), men han var så duktig!
Sen kom doktorn å lyssnade noga på hjärtat med ett lite annorlunda stetoskop. Å sonen satt faktiskt still då oxå. Därefter meddelade han oss "domen". Det är ett helt normalt blåsljud. Ingenting att oroa sig över. Det kommer troligtvis att växa bort med åren. SKÖNT! Nu är det ur världen.
Mijo gör ekg
Dagis då...
Det går JÄTTEBRA! Nästan lite väl bra enligt fröknarna. Det är tydligen sällan som dom har så "lätta" inskolningsbarn. Han äter bra, sover bra, funkar bra tillsammans med de andra barnen å inga tårar eller utbrott när sambon lämnar honom. Så på måndag börjar sambo jobba igen. Lite tidigare än vad vi tänkt, men eftersom det går så bra på dagis så bestämde vi tillsammans med fröknarna att korta ner själva inskolningstiden.
Får väl se om vi får äta upp det senare...
Har tömt kameran på lite kort...
Coola killen
Kramkalas med Loa
Åhhh, så mysigt
Å så mysa lite till...
Söta Savannah
Far å son
Var hos Ilari å Erika. Skulle bara dit en sväng, men vi blev visst kvar över natten...
Lekfarbrorn
Världens finaste ögon! (Lea)
1 st (arg?) Ilari
1 st (förvånad?) Ilari
1 st (normal?) Ilari + Erika
Det spelades spel...
Dracks några öl
Provades Grappa (dock inget för oss tjejer)...
Vi höll oss till vin å nånting som smakade som pepparkaka...
Sen skulle det badas...
Var visst inte så varmt (mitt i natten)
Kvällen/natten avslutades med svenska kräftor
Dagen efter var det dags för konsert med Uffe Lundell vid bergs slussar!!!
(Kan väl erkänna att jag var lite sliten...)
Madde innan konserten
Maria stod på "fel" sida baren
Världens bästa UFFE!!!
2 helnöjda tjejer
Först mätte dom å vägde honom å sedan var det dags för ekg. Det gick jättebra. Jag var lite orolig för att pyret inte skulle ligga still under själva "avlyssningen" (han är ju inte direkt känd för att vara ett stillsamt barn), men han var så duktig!
Sen kom doktorn å lyssnade noga på hjärtat med ett lite annorlunda stetoskop. Å sonen satt faktiskt still då oxå. Därefter meddelade han oss "domen". Det är ett helt normalt blåsljud. Ingenting att oroa sig över. Det kommer troligtvis att växa bort med åren. SKÖNT! Nu är det ur världen.
Mijo gör ekg
Dagis då...
Det går JÄTTEBRA! Nästan lite väl bra enligt fröknarna. Det är tydligen sällan som dom har så "lätta" inskolningsbarn. Han äter bra, sover bra, funkar bra tillsammans med de andra barnen å inga tårar eller utbrott när sambon lämnar honom. Så på måndag börjar sambo jobba igen. Lite tidigare än vad vi tänkt, men eftersom det går så bra på dagis så bestämde vi tillsammans med fröknarna att korta ner själva inskolningstiden.
Får väl se om vi får äta upp det senare...
Har tömt kameran på lite kort...
Coola killen
Kramkalas med Loa
Åhhh, så mysigt
Å så mysa lite till...
Söta Savannah
Far å son
Var hos Ilari å Erika. Skulle bara dit en sväng, men vi blev visst kvar över natten...
Lekfarbrorn
Världens finaste ögon! (Lea)
1 st (arg?) Ilari
1 st (förvånad?) Ilari
1 st (normal?) Ilari + Erika
Det spelades spel...
Dracks några öl
Provades Grappa (dock inget för oss tjejer)...
Vi höll oss till vin å nånting som smakade som pepparkaka...
Sen skulle det badas...
Var visst inte så varmt (mitt i natten)
Kvällen/natten avslutades med svenska kräftor
Dagen efter var det dags för konsert med Uffe Lundell vid bergs slussar!!!
(Kan väl erkänna att jag var lite sliten...)
Madde innan konserten
Maria stod på "fel" sida baren
Världens bästa UFFE!!!
2 helnöjda tjejer
Vart försvann sommaren?
Oj, oj ,oj vad tiden går... Ändå gör man inte så mycket mer än jobbar. Sover borta en hel del, så det blir inte mycket tid man spenderar här hemma. Inatt sov jag i Gävle, men ikväll får jag gå å lägga mig i min egen säng. SKÖNT! Man sover inget vidare på hotell (särskilt inte när man stiger upp vid 5 på morgonen). Jobbar imorgon oxå, sen är jag ledig 3 dagar.
Ser fram emot lördag. Då blir det Lundell för hela slanten vid Bergs slussar. Hoppas bara att solen stannar kvar... Å att förkylningen inte bryter ut. Vaknade med halsont i morse, det bådar inte gott. Sonen går oxå å snorar. Han började på dagis idag. Det hade gått så bra. Lite trots vid sövningen efter lunch bara, men det kommer nog ordna till sig.
Har inte så mycket nytt att komma med... Sonen går nu helt själv (eller rättare sagt springer...). Oskar (pappas katt som vi ärvde) verkar ha kommit lite mer "till rätta" nu. Han går iaf på lådan, så vi hoppas att vi nu slipper hitta pölar lite varstans i lägenheten.
Håller på att tömma pappas lägenhet på all skit. Inte så mycket kvar nu. Blir väl att försöka hinna det sista i helgen. Har oxå kollat upp lite ang. begravningen. Pappas önskan var ju att bli utspridd på Gotland, så vi måste skicka en en ansökan till länsstyrelsen. Det kan tydligen ta lite tid (eller förmodligen lång tid), men vi hoppas iaf att dom ska försöka skynda på det lite. Har ju ingen lust att åka till Gotland å sprida aska i snöstorm...
Nä, mycket mer än så är det väl inte för tillfället. Eller jo, vi har fått tid till barnkliniken för att kolla Mijos blåsljud. Tors den 13:e aug ska vi dit. Återkommer med mer info efter undersökningen.
CIAO!
Ser fram emot lördag. Då blir det Lundell för hela slanten vid Bergs slussar. Hoppas bara att solen stannar kvar... Å att förkylningen inte bryter ut. Vaknade med halsont i morse, det bådar inte gott. Sonen går oxå å snorar. Han började på dagis idag. Det hade gått så bra. Lite trots vid sövningen efter lunch bara, men det kommer nog ordna till sig.
Har inte så mycket nytt att komma med... Sonen går nu helt själv (eller rättare sagt springer...). Oskar (pappas katt som vi ärvde) verkar ha kommit lite mer "till rätta" nu. Han går iaf på lådan, så vi hoppas att vi nu slipper hitta pölar lite varstans i lägenheten.
Håller på att tömma pappas lägenhet på all skit. Inte så mycket kvar nu. Blir väl att försöka hinna det sista i helgen. Har oxå kollat upp lite ang. begravningen. Pappas önskan var ju att bli utspridd på Gotland, så vi måste skicka en en ansökan till länsstyrelsen. Det kan tydligen ta lite tid (eller förmodligen lång tid), men vi hoppas iaf att dom ska försöka skynda på det lite. Har ju ingen lust att åka till Gotland å sprida aska i snöstorm...
Nä, mycket mer än så är det väl inte för tillfället. Eller jo, vi har fått tid till barnkliniken för att kolla Mijos blåsljud. Tors den 13:e aug ska vi dit. Återkommer med mer info efter undersökningen.
CIAO!
Det som räknas
Han talade ofta om hur mycket han älskade mig. Nästan lika ofta sa han oxå att han förstod om jag ville ha en annan pappa. Jag vet att han hade så dåligt samvete för att han inte var den pappan han trodde att jag ville ha. Men hur skulle jag kunna önska mig en annan pappa? Man kan ju inte sakna något som man aldrig har haft...
Självklart har man ibland undrat hur ens liv hade varit om man vuxit upp i en "normal" familj. Å visst skämdes jag ibland för min far. Men vilket barn har aldrig skämts för sina föräldrar?
Jag växte ju upp i en ganska liten "håla", där alla i princip kände alla. Och ALLA visste vem min pappa var. På gott å ont... Många tyckte säkert synd om mig som hade en sån far, men mig gick det då ingen nöd på!
Det var till pappa jag kom när jag var osams med mamma. Han lyssnade alltid på mig. Ibland höll han med mig å ibland stod han på mammas sida, men han höjde aldrig någonsin rösten åt mig oavsett vilket sattyg jag än hittat på. Det är respekt!
Det var till min pappa vi gick, mina vänner å jag, när vi tyckte att alla vuxna var "dumma i huvudet" under tonåren. Hos honom hade vi alltid en fristad. Han bjöd på mat, godis å cigaretter (vilket iofs inte var så bra, men just då tyckte man att det var toppen) å han hängde med i våra samtal om killar å andra tonårsproblem. Jag tror mina vänner tyckte att pappa var ganska cool under den tiden.
Men visst, han har aldrig varit som andra pappor, eller han har inte varit som en pappa över huvudtaget om en pappa endast definieras som en person som hämtar på dagis, går på föräldramöten, hjälper till med läxor, ser till så väskan blir packad när det är utflykt på dagis/skola, lägger pengar under kudden när den första tanden tappas, går på skolavslutningar, köper fina å dyra presenter vid varje jul å födelsedag, följer med å håller handen vid tandläkarbesök eller läser sagor på kvällarna... Sådana saker har min far aldrig gjort.
Men däremot har han alltid lyssnat på mig å talat om för mig hur mycket han älskar mig! Det är det som räknas!!!
Självklart har man ibland undrat hur ens liv hade varit om man vuxit upp i en "normal" familj. Å visst skämdes jag ibland för min far. Men vilket barn har aldrig skämts för sina föräldrar?
Jag växte ju upp i en ganska liten "håla", där alla i princip kände alla. Och ALLA visste vem min pappa var. På gott å ont... Många tyckte säkert synd om mig som hade en sån far, men mig gick det då ingen nöd på!
Det var till pappa jag kom när jag var osams med mamma. Han lyssnade alltid på mig. Ibland höll han med mig å ibland stod han på mammas sida, men han höjde aldrig någonsin rösten åt mig oavsett vilket sattyg jag än hittat på. Det är respekt!
Det var till min pappa vi gick, mina vänner å jag, när vi tyckte att alla vuxna var "dumma i huvudet" under tonåren. Hos honom hade vi alltid en fristad. Han bjöd på mat, godis å cigaretter (vilket iofs inte var så bra, men just då tyckte man att det var toppen) å han hängde med i våra samtal om killar å andra tonårsproblem. Jag tror mina vänner tyckte att pappa var ganska cool under den tiden.
Men visst, han har aldrig varit som andra pappor, eller han har inte varit som en pappa över huvudtaget om en pappa endast definieras som en person som hämtar på dagis, går på föräldramöten, hjälper till med läxor, ser till så väskan blir packad när det är utflykt på dagis/skola, lägger pengar under kudden när den första tanden tappas, går på skolavslutningar, köper fina å dyra presenter vid varje jul å födelsedag, följer med å håller handen vid tandläkarbesök eller läser sagor på kvällarna... Sådana saker har min far aldrig gjort.
Men däremot har han alltid lyssnat på mig å talat om för mig hur mycket han älskar mig! Det är det som räknas!!!
Du var alltid fullast på krogarna
Du skolka från livet natt efter natt
Du vakna upp och längta ut till skogarna
och ditt drömda hus där
och din abessinierkatt
Med pengar på fickan var du oslagbar
Du dansa tills du föll omkull
tills inget fanns kvar
Du var alltid fullast på krogarna
och aldrig så ensam som när morgonen kom
Du sjöng om passioner och lömska demoner
Vem ville du skrämma natt efter natt
Du gick till din älskling med blå anemoner
Du visste aldrig hur du skulle ta hennes skatt
För dej fanns aldrig nåt mellanting
Dina läppar lika spända som din vigselring
Du levde av dikt och dog av demoner
och dränkte din oro i drömmar och rom
Med en flicka i knät och ett glas i din hand
bland skvaller och sånger och kyssar och smek
var det värme och glädje i ditt längtande land
Ditt handslag var fast
Din blick vilsen och blek
Stan är så vacker men också tyst och fjär
Du lärde dig nog aldrig att leva här
Med en flicka i knät och ett glas i din hand
slapp du se när din svartklädde tjänare kom
Vanilj och kanel och en rosenkrans
ska du ha när du nu sagt farväl och adjö
Du begärde allt
Du brann hett och fort
Jag hoppas din ande hittar till Paradisets ö
Det finns ingen sorg eller smärta kvar
Bara en tanke då och då på flydda dar
Vanilj och kanel och en nyponroskrans
och rymden som fylls av kvinnornas sång
/ Ulf Lundell "Lit de parade"
Du skolka från livet natt efter natt
Du vakna upp och längta ut till skogarna
och ditt drömda hus där
och din abessinierkatt
Med pengar på fickan var du oslagbar
Du dansa tills du föll omkull
tills inget fanns kvar
Du var alltid fullast på krogarna
och aldrig så ensam som när morgonen kom
Du sjöng om passioner och lömska demoner
Vem ville du skrämma natt efter natt
Du gick till din älskling med blå anemoner
Du visste aldrig hur du skulle ta hennes skatt
För dej fanns aldrig nåt mellanting
Dina läppar lika spända som din vigselring
Du levde av dikt och dog av demoner
och dränkte din oro i drömmar och rom
Med en flicka i knät och ett glas i din hand
bland skvaller och sånger och kyssar och smek
var det värme och glädje i ditt längtande land
Ditt handslag var fast
Din blick vilsen och blek
Stan är så vacker men också tyst och fjär
Du lärde dig nog aldrig att leva här
Med en flicka i knät och ett glas i din hand
slapp du se när din svartklädde tjänare kom
Vanilj och kanel och en rosenkrans
ska du ha när du nu sagt farväl och adjö
Du begärde allt
Du brann hett och fort
Jag hoppas din ande hittar till Paradisets ö
Det finns ingen sorg eller smärta kvar
Bara en tanke då och då på flydda dar
Vanilj och kanel och en nyponroskrans
och rymden som fylls av kvinnornas sång
/ Ulf Lundell "Lit de parade"
Hej då, pappa!
Idag ringde min (halv)syster. Jag var i duschen så sambo tog samtalet. Det är många år sedan jag pratade med henne så jag förstod på en gång att det måste hänt något med vår far. Jag ringde upp henne å mycket riktigt hade hon tråkiga nyheter. Polisen hade hittat pappa avliden i sin säng.
Trots att jag nu precis tagit emot ett dödsbud så är jag varken chockad, överraskad eller särskilt ledsen. Det kan säkert tyckas konstigt, men på något vis var det detta jag önskade min far. Att han lugnt å stilla skulle få somna in i sitt hem.
Min (vår) pappa har levt ett hårt liv med mycket alkohol. Problemen fanns redan då han träffade min mamma. Jag har aldrig upplevt hur det är att växa upp med en mamma å en pappa under samma tak. Jag bodde med mamma medans pappa bodde några hus bort. Jag kunde komma å gå som jag ville mellan mina föräldrar. Ofta bjöd pappa över mamma å mig på mat hemma hos honom. Som jag minns det så hade jag en bra relation med pappa när jag var liten. Visst var han ofta onykter å lite yrslig, men han var aldrig elak. Jag älskade honom, han var ju min pappa. Trots att pappa hade problem med spriten, så skötte han sitt jobb, sitt utseende, sin lägenhet å han åt ordentligt. Det är nu på senare år som han blivit sämre. Det blir väl så efter många år av alkohol å mängder av cigaretter. Lägenheten började förfalla, räkningar hamnade på släp, Pappa slutade bry sig om sig själv, håret å skägget fick fritt spelutrymme, kläderna var smutsiga å slitna, hörseln blev allt sämre å hostan tilltog. Kroppen började helt enkelt ge med sig. Långa, ståtliga pappa gick helt plötsligt omkring med böjd rygg å släpande steg.
Det är länge sedan jag besökte min far. Senast var någon gång på hösten/vintern förra året. Lägenheten var då helt nedgången, det luktade illa å det låg som ett täcke av smuts över golven. Han förstod/hörde inte vad man sa å huden var helt grå-gul. Hostan lät fruktansvärd å det såg ut som han skulle gå av på mitten när som helst. Det syntes att han led. Jag undrade hur pass länge till han skulle orka. Nu har jag fått svaret.
Sov gott, lilla pappa. Vi ses i Nangijala!
Den enda bilden jag har på hela familjen. Pappa, mamma å jag
Trots att jag nu precis tagit emot ett dödsbud så är jag varken chockad, överraskad eller särskilt ledsen. Det kan säkert tyckas konstigt, men på något vis var det detta jag önskade min far. Att han lugnt å stilla skulle få somna in i sitt hem.
Min (vår) pappa har levt ett hårt liv med mycket alkohol. Problemen fanns redan då han träffade min mamma. Jag har aldrig upplevt hur det är att växa upp med en mamma å en pappa under samma tak. Jag bodde med mamma medans pappa bodde några hus bort. Jag kunde komma å gå som jag ville mellan mina föräldrar. Ofta bjöd pappa över mamma å mig på mat hemma hos honom. Som jag minns det så hade jag en bra relation med pappa när jag var liten. Visst var han ofta onykter å lite yrslig, men han var aldrig elak. Jag älskade honom, han var ju min pappa. Trots att pappa hade problem med spriten, så skötte han sitt jobb, sitt utseende, sin lägenhet å han åt ordentligt. Det är nu på senare år som han blivit sämre. Det blir väl så efter många år av alkohol å mängder av cigaretter. Lägenheten började förfalla, räkningar hamnade på släp, Pappa slutade bry sig om sig själv, håret å skägget fick fritt spelutrymme, kläderna var smutsiga å slitna, hörseln blev allt sämre å hostan tilltog. Kroppen började helt enkelt ge med sig. Långa, ståtliga pappa gick helt plötsligt omkring med böjd rygg å släpande steg.
Det är länge sedan jag besökte min far. Senast var någon gång på hösten/vintern förra året. Lägenheten var då helt nedgången, det luktade illa å det låg som ett täcke av smuts över golven. Han förstod/hörde inte vad man sa å huden var helt grå-gul. Hostan lät fruktansvärd å det såg ut som han skulle gå av på mitten när som helst. Det syntes att han led. Jag undrade hur pass länge till han skulle orka. Nu har jag fått svaret.
Sov gott, lilla pappa. Vi ses i Nangijala!
Den enda bilden jag har på hela familjen. Pappa, mamma å jag
