Fia 30 år!

Här kommer lite bilder från Fias (sambos syster) 30 års fest.
Vi hade superkul!!! Tack Fia för en helt otrolig kväll!
Några av bilderna är "stulna" från Fia. Hon hade anlitat en fotograf för kvällen. LYX!


Födelsedagsbarnet


Några av syskonen Rosdal å så jag


Lokalen (Jättemysig. Det var i ett skyddsrum...)


Födelsedagsbarnet och festfixaren Alex välkommnar till bords


Thailändsk buffe’



Uppträdande 1


Uppträdande 2


Sambo


Sambos bror Patrik och kusin Emma


Uppträdande 3


Uppträdande 4


Uppträdande 5


Dans


Jag å Therese dansar (tror jag...)


Fia river loss


YEAH!



Storasyster och lillebror Rosdal


Shake shake


Dancing queen!


Kusin Tobbe och Fias bästa vän Sofia


Sångfågel


SKÅL!



Hemma i Linköping hade det gått bra för Sara å Pierre som agerade föräldrar till pyret när vi var borta. Inga bekymmer alls. Tack Sara å Pierre! Vad skulle vi göra utan er?

Å imorgon åker jag tillbaka till Stockholm igen. Men denna gång åker jag utan sambo för att träffa Sara. Ska bli så skoj!

Nu dags att sortera tvätt å bege mig ner till tvättstugan. Inte lika skoj, men nödvändigt.

KAOS!

Skulle åka pendel igår. Det gick bra. Dom första 3 timmarna... Sen var det total kaos på spåren. Anledning: det kalla och fuktiga vädret. Fukten i kombination med kylan gjorde att det blev isbildning på tågens strömavtagare. Det i sin tur ledde till att tågen inte kunde försörjas med el. Vilket  då leder till att tågen blir ståendes...  Så resten av min tur kantades med förseningar, inställda tåg, förbannade resenärer, telefonköer till trafikledningen, ingen rast, väntetid på taxi,  och slutligen 2 timmars övertid. 02.20 var jag hemma. Skulle jobbat 14.21-00.17. Men det blev istället ett 12-timmarspass utan rast. Tror ni jag var trött när jag kom hem?! Idag gjordes iaf beslutet att ställa in all pendeltrafik och istället ersätta den med bussar tills fukten i luften avtar något. Så vi får väl se hur det ser ut på spåren imorgon. Enligt mitt schema ska jag åka pendel 04.53-11.30 imorgon...


Fascinerande

Ber om ursäkt för textstorleken i det förra inlägget. Den har en tendens att bli väldigt stor när jag bloggar på jobbet. Inte en aning om varför det blir så. Men, man ser ju iaf vad det står.

Kollade precis på Familjen Annorlunda på 4:an. Jag blir så fascinerad. För mig är det helt obegripligt hur man orkar. 10 ungar... Jag har svårt att tänka mig att ens skaffa 1 barn till.  Tycker jag har fullt upp med Mijo. Å så är jag ju väldigt mån om mitt "privatliv" oxå. Jag behöver känna att jag är mer än "bara" mamma. Men vi är alla olika. Jag beundrar dom iaf. Å det är skönt att få lite perspektiv på sitt eget liv. Tänk vad tyst å lugnt det är här ändå...


Familjen Johansson

Tjatmoster

Skäms på mig! Jag har blivit helt värdelös på att blogga. Å ju längre tiden går desto jobbigare blir det att ta tag i det... Men det är väl bara att ta tjuren i hornen...

Sitter på jobbet. Jour! Segt! Tänker på min väninna i Umeå som förmodligen har väldigt ont nu... Hon är på förlossningen. Håller tummarna för att allt kommer gå bra. Är så glad för hennes skull. Dom har ju försökt å velat detta så länge. Å så äntligen blev det deras tur. Lycka till, gumman!

Ser fram emot helgen. Då blir det PARTY! Sambos syster fyller 30 å har bjudit in till stor fest i huvudstaden. Sara å Pierre kommer agera föräldrar till sonen. Hoppas det kommer gå bra. Han har ju blivit "lite" trotsig den senaste tiden. "Nej" är ett ord som han använder flitigt... Men dom reder nog ut det, det är jag inte orolig för.

Nästa helg är oxå något jag ser fram emot. Då ska jag till Stockholm igen. Å träffa Sara (barndomskamraten). Det ska bli så kul! Det var så länge sen vi sågs på "tu man hand". *Längtar*

Annars går väl livet sin gilla gång. Upp å ner... Tålamodet tryter en del för tillfället, då sonen verkar ha tappat hörseln totalt. Han hör det han vill höra, om man säger så. Men det är väl så det ska vara, får väl se det som ett friskhetstecken. Å det är ju ändå lite kul att se å få ta del av hans utveckling.

Några nyårslöften har jag inte gett, men jag ska iaf försöka bli lite bättre på att uppdatera här (om det forfarande finns någon som läser?)

Nu är det snart dags att åka hem till familjen å pröva tålamodet igen=)


NEEEEJJJJ!

Är så arg, besviken, ledsen... Jävla SJ (ursäkta svordomen).

När man arbetar på SJ innebär det att man jobbar varannan helg. Innan Mijo föddes var det inga problem (förutom att man blir lite begränsad i sitt sociala liv).
När jag efter mammaledigheten återgick till mitt arbete på SJ bestämde sambo å jag att jag skulle gå ner i arbetstid. Eller rättare sagt var jag nästan tvungen att göra det om vi skulle kunna ha ett någolunda fungerande familjeliv, eftersom även sambo jobbar knasiga tider. Då han (sambo) jobbar dag 2 veckor å sedan en vecka kväll, så var jag tvungen att jobba kväll de veckor som sambo jobbar dag å vise versa (för att det skulle passa med dagisets öppettider). Det innebar i praktiken att vi "aldrig" sågs i veckorna, utan vi gick så att säga om varandra mer eller mindre. Så när vi då tittade på vilka dagar jag skulle "plocka bort" varje månad så kom vi fram till att en helg/månad skulle bli det bästa. Då skulle vi iaf få lite mer familjetid. Om jag hade tagit bort några vardagar/månad istället, så hade det ju inte gjort att sambo å jag sågs mer.
Sagt å gjort, jag pratade med min personalplanerare å han gav "grönt ljus". Gött!
Det rullade på så ett tag, men våra arbetstider slet ändå något fruktansvärt på vår lilla familj å framförallt på sambos å min relation (som några av er redan vet var dålig redan innan). Vi bestämde tillsammans att  även sambo skulle gå ner i tid, trots att ekonomin egentligen inte tillåter det. Men om han började 2 timmar senare de veckor han jobbar dag, så skulle inte jag behöva jobba kväll 2 veckor i sträck å sambo skulle inte behöva ta hand om pyret själv varje kväll under dom veckorna. Och så skulle vi få lite mer tid att umgås oxå. Det kändes bra. Å nu när vi har känt på det under några veckor så är det helt klart värt dom pengarna vi förlorar på det.  Det känns som att vi får mer tid tillsammans samtidigt som vi även får mer tid på "egen hand" utan att försaka familjen.

Men idag kom kallduschen...
Från och med nästa år kommer SJ inte att bevilja "föräldraledigt" på helger. Det innebär att jag återigen kommer att jobba varannan helg. Det känns så himla pissigt!!!
Oroar mig för hur detta kommer påverka vår relation å familj. Vi som började känna att det var på väg åt rätt håll.  Nu kanske det blir tvärt om istället.

Mijos första "skolkort"





Dom är lite suddiga här. Orkade inte scanna in dom, så jag tog kort på dom med mobilen istället. Men ni får ju ett hum iaf.

Finns det några snälla barn?

Oj, time flies... Snart knackar tomten på dörren. Har knåpat ihop en liten önskelista åt sonen:

Gunghäst (finns tex. på IKEA)


Rutschkana (inomhus)


Pyjamas (strl 86/92)


Kläder


Allt med Nalle Puh (dvd, böcker, leksaker...)


Vi tänkte köpa en spis till sonen...


...så lite kastruller kan ju vara bra (finns oxå på tex. IKEA)

Det är väl det vi kan komma på. Men han (Mijo) är nog inte så kräsen. Pappret å snöret brukar ändå vara roligast.

Å så har vi en liten undran till sonens farmor å farfar plus resten av den sidan släkten; Hur har ni tänkt fira julen? Vi funderar på om det finns någon önskan att komma till Linköping någon gång under julhelgen. Vore ju kul om så många som möjligt ville/kunde komma. Sovplatser går att ordna för dom som önskar. Ni kan väl fundera lite på det...

Skäms på mig!

Jag är en dålig människa! Bokstavligt talat... Jag är förkyld, IGEN! Å likaså sonen. Han har varit hemma från dagis igår och idag. Själv jobbade jag igår, men idag har jag ledig dag. Skönt att slippa en karensdag, men det är ju inte så kul att vara krasslig när man för en gångs skull är ledig. Skulle dessutom jobba på Cloetta Center imorgon, men det får jag nog hoppa (det var dom julklappspengarna).
Hoppas att jag mår bättre nästa vecka iaf. Ska på utbildning i Stockholm på onsdag, kundpsykologi. Blir en lång dag. Åker vid 6 på morgonen å kommer väl hem nån gång runt 20 på kvällen. Sambo jobbar kväll den veckan, så Sara å Pierre får rycka in å ta hand om sonen (TACK, vad skulle vi göra utan er?)

Ringde på ett databord idag. Är inte så förtjust i sambons GIGANTISKA skrivbord. Det tar ju upp halva rummet... Men nu ska det nog bli ordning på "torpet"

Det här kommer nog räcka gott å väl

Som vanligt är det ju 100 år sedan jag skrev nåt sist (ska försöka bättra mig), så jag orkar inte uppdatera allt. Lägger in några bilder istället...


Träffat Stefan


Varit på Harrys med Patrik


Mijos "flickvän" Lea har varit på besök (Mijo har även sovit över hos henne)


Firat sambos födelsedag med Buzz hos Boge


Varit på after work med några av mina underbara kollegor



Å så lite kort på VÄRLDENS BÄSTA Mijo..

Diskar med pappa


Ny tröja


Leker "arga leken" med larven


Vilken blick...


Leker spöke (det är kolsvart i rummet...)



Tittar på Nalle Puh med pappa



Mästerkocken

Jag misstänker att sonens framtida yrke redan är valt...
Han är helt begistrad över grytor, bunkar å framförallt spisen. "Koka, koka, koka" säger han om å om igen när man står vid spisen å försöker fixa mat till familjen. Han vrider glatt av å på spis å ugn å blir helt vansinnig om han inte får titta när det kokar i kastrullerna.
Igår fick han vara med när jag skulle göra pannkakor. Han var en riktig hejare på att vispa smet.







Nu bär det snart iväg till jobbet. Åker pendel hela kvällen. Slutar 00.30 inatt, så jag kommer antagligen känna mig mer död än levande i morgon bitti när Mijo vaknar...

Jag och min far


SJUK!

Ja, jag är sjuk (igen). Det började redan i lördags kväll. Vi hade precis kommit till whisky-mässan när jag kände ett stygn av obehag i halsen. Någon timme senare var det ett faktum; FÖRKYLNING! Å ingen mindre variant, utan värsta tänkbara. Halsen värker, bihålorna dunkar å näsan rinner konstant. Kunde inte kommit mer olägligt; Resan till Stockholm, pappas begravning, min födelsedag å festen på lördag i samband med den... SÅ TYPISKT! Stockholm å begravningen har jag iaf lyckats genomföra trots sjukdom. Nu återstår det att se hur det blir med festen på lördag...

Förutom att jag så olägligt blev sjuk när vi var i Stockholm, så gick allting kanon! Mijo skötte sig exemplariskt när mamma å pappa var borta. Han var så lugn å satt ihopkrupen mot David i soffan å kollade på 2 Nalle Puh filmer, åt lite lördagsgodis, välling å sen somnade han snällt i sin säng å sov till klockan 8.30 på morgonen. Känns jättebra. Det var ju 1:a gången vi lämnade bort honom över natt. Men om jag mot förmodan blir frisk till helgen som kommer, så blir det 2:a gången Mijo sover borta. Då är det Sara å pierres tur att ställa upp som jourhavande familj åt pyret. Jag hoppas det går lika bra då...

Begravningen. Eller rättare sagt spridningen av pappas aska. Den var igår. Kände mig riktigt vissen på morgonen när jag klev upp. Det kändes inte bättre när jag tittade ut å konstaterade att hela himlen var grå. På vägen mot båten regnade det. När vi kom fram regnade det. När vi åkte ut med båten regnade det. Men, när vi hade sänkt ner pappas urna i havet så kom SOLEN fram! Försöker han säga något med det? Förhoppningsvis har han nu fått frid.


Mijo leker med sina kusiner


Mijos kusiner Vendela och Alexander


Öl- och whiskymässan


Smaksatt öl


Sara å Jag på mässan


Freddans band spelade


Pappas urna + blommor och flaskpost


Urnan


Blommorna å en sista hälsning till pappa


Båten som vi åkte ut med


Syster Git


Syster Pia och Stefan



Slutligen vill jag passa på att önska Erika GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN (igår)!!!

Önskelista

Ja, tiden går... Om 2 veckor (24 sep) plussar jag till ytterligare ett år till min ålder.
Kommer troligtvis fira födelsedagen lör 26:e sep. Om det är någon som vill komma å förgylla min dag med ett litet paket så kommer här en önskelista:


Hårinpackning från lusch (H‘suan wen hua)


Parfym (miracle forever Lancome)


Svart överkast (260x260)


Skål med text (fast svart med vit text) finns på Nordic


Tandbleking (tex. easewhite.se)


Presentkort på Carlings



Hårkur Kerastase Forceintense (finns hos utvalda frisörer)




Bullfat





Det var väl det hela. Kommer inte på mer nu.

Ska dra på mig uniformen å bege mig till Gävle. Sover där inatt. Inte så kul, men jag får iaf lite sovmorgon imorgon, vilket jag verkligen behöver! Det är lite tufft just nu med kombinationen jobb å barn. Våra arbetstider är rent ut sagt skit! Sambo jobbar ju skift, vilket innebär att han jobbar 06-14.30 två veckor i sträck å sen 14.30-23 en vecka. Så rullar det på. Å när sambo jobbar tidigt innebär det att jag jobbar sent å när han jobbar sent jobbar jag tidigt. Den här veckan å nästa vecka har sambo tidigt skift, så jag jobbar ju då sent. Vilket inte är så kul. För sonen vaknar ju ändå tidigt på morgonen (runt halv 7) å då är det bara att kliva upp fast man inte fått så många timmars sömn. Å det är inte så lätt att vara själv hemma med sonen på morgnarna heller, med tanke på att jag måste göra iordning både mig själv å sonen innan det är dags för dagis å jobb. Inte helt enkelt att duscha å fixa när man samtidigt måste hålla koll på en trotsig Mijo, som tycker det är supertrist när inte mamma har tid att leka. Mycket skrik blir det... Suck! Å sambo å jag träffas nästan inte överhuvudtaget i veckorna. Vi går ju liksom om varann. Igår sågs vi inte alls (jag kom hem 23.30, då sov han), å inte heller idag (jag sov när han åkte till jobbet å jag hinner åka innan han kommer hem å sen sover jag som sagt i Gävle inatt), utan imorgon eftermiddag blir första gången på ett par dagar som vi ses. Kul!
Så någon tid till övriga aktiviteter finns inte i veckorna. Antingen jobbar man eller tar hand om Mijo när den andre jobbar. Känns ju som om man vore ensamstående...


Kort men koncist

Ska snart sova. Väntar bara på att John blund ska besöka sonen först. Har haft gamla grannen över på en drink å sonen var översocial å vägrade sova. Men snart faller nog hans ögonlock ihop...

Det blir Stockholm den 18:e. Svägerska med familj ställer upp som jourhavande familj så sambo å jag kan få lite egentid ihop. TACK!!! Vi behöver verkligen det.

Det blir inte något längre inlägg än så här. Sonen sover nu å det ska jag oxå göra. Har gått upp okristligt tidigt flera morgnar, men imorgon är jag ledig, så jag tänkte försöka sova ikapp lite.



Molnen skingras

Jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte har skrivit på länge eftersom jag inte vill känna att bloggandet ska vara något tvång. Jag har helt enkelt inte haft tid eller inte känt för det.

Det har varit lite "turbulent" här hemma (minst sagt). Tiden räcker inte till för allt man vill göra å det är ibland svårt att kompromissa med den andra hälften. Har varit på väg att packa flyttlådorna både en å tjugo gånger... Det gör ju inte saken lättare heller när det är svårt för oss att hitta någon barnvakt då hela sambons släkt bor på annat håll å min släkt i stort sett bara består av min kära mor. Det tär ju väldigt mycket på vår relation att sambo å jag aldrig kan göra något på egen hand utan barn (förutom när Mijo har somnat, men med mina arbetstider är jag oftast så trött när sonen har somnat att jag stupar i säng).
Men, nu ser vi faktiskt en liten ljusning i horisonten... Varje år åker ju som bekant sambo på öl- och whiskeymässan i stockholm. Så även i år har han bokat in att åka dit i september. Å det har jag inte argumenterat om utan snällt funnit mig i det faktum att det bara är så.
Men så pratade jag med min goda barndomskamrat Sara som bor i Stockholm. Hon undrade om jag inte kunde följa med sambo upp på mässan detta år, då även hon skulle dit eftersom hennes sambo spelar på mässan varje år. Det går ju inte, svarade jag. Vi kan ju inte lämna Mijo ensam hemma... Nä, det är klart svarade hon, men du kan väl fundera lite på det å se om ni kan lösa det på nåt vis.
Å då kom jag på det! Sambos ena syster bor ju oxå i Stockholm med sin man å deras 2 barn. Tänk om vi kanske kunde bo där å dom vill vara barnvakt under kvällen/natten...
Jag berättade om min briljanta ide för sambo å han var genast med på noterna. Slängde sig på telefonen för att försöka övertala sin stackars arma syster att ta sig an en vild unge under flertalet timmar en lördag... Men det lät ju faktiskt inte helt omöjligt. Självklart var hon ju tvungen att konferera med sin gubbe först, innan något slutgiltigt besked kunde lämnas, men hade han inga invändningar så skulle det nog gå bra.
Så nu sitter vi här å håller våra tummar för att vi kanske äntligen ska kunna göra någonting tillsammans bara för oss...



Pappas dödsannons


RSS 2.0