Hej då, pappa!

Idag ringde min (halv)syster. Jag var i duschen så sambo tog samtalet. Det är många år sedan jag pratade med henne så jag förstod på en gång att det måste hänt något med vår far. Jag ringde upp henne å mycket riktigt hade hon tråkiga nyheter. Polisen hade hittat pappa avliden i sin säng.
Trots att jag nu precis tagit emot ett dödsbud så är jag varken chockad, överraskad eller särskilt ledsen. Det kan säkert tyckas konstigt, men på något vis var det detta jag önskade min far. Att han lugnt å stilla skulle få somna in i sitt hem.
Min (vår) pappa har levt ett hårt liv med mycket alkohol. Problemen fanns redan då han träffade min mamma. Jag har aldrig upplevt hur det är att växa upp med en mamma å en pappa under samma tak. Jag bodde med mamma medans pappa bodde några hus bort. Jag kunde komma å gå som jag ville mellan mina föräldrar. Ofta bjöd pappa över mamma å mig på mat hemma hos honom. Som jag minns det så hade jag en bra relation med pappa när jag var liten. Visst var han ofta onykter å lite yrslig, men han var aldrig elak. Jag älskade honom, han var ju min pappa. Trots att pappa hade problem med spriten, så skötte han sitt jobb, sitt utseende, sin lägenhet å han åt ordentligt. Det är nu på senare år som han blivit sämre. Det blir väl så efter många år av alkohol  å mängder av cigaretter. Lägenheten började förfalla, räkningar hamnade på släp, Pappa slutade bry sig om sig själv, håret å skägget fick fritt spelutrymme, kläderna var smutsiga å slitna, hörseln blev allt sämre å hostan tilltog. Kroppen började helt enkelt ge med sig. Långa, ståtliga pappa gick helt plötsligt omkring med böjd rygg å släpande steg.
Det är länge sedan jag besökte min far. Senast var någon gång på hösten/vintern förra året. Lägenheten var då helt nedgången, det luktade illa å det låg som ett täcke av smuts över golven. Han förstod/hörde inte vad man sa å huden var helt grå-gul. Hostan lät fruktansvärd å det såg ut som han skulle gå av på mitten när som helst. Det syntes att han led. Jag undrade hur pass länge till han skulle orka. Nu har jag fått svaret.

Sov gott, lilla pappa. Vi ses i Nangijala!

Den enda bilden jag har på hela familjen. Pappa, mamma å jag

Jag kommer faktiskt ihåg din pappa och precis som du skriver så även om alkoholen hade en stor plats i hans liv så var han aldrig otrevlig eller så.

Hoppas han nu fick det bättre, detta kan man ju gissa var vad han själv ville och nu har han äntligen fått ro.

Kram kram



pst. fina bilder förresten

Vilken härlig bild att spara av en liten familj, blir glad när jag tittar på den, men ledsen av det du skriver om din pappas nedbrytande och misär de senaste åren. Kram Peo

Hej jag kommer ihåg din pappa oxå han var alltid prat glad nere på cloetta när jag hade praktik på tre bröder...senast jag prata med han var nu i våras någon hade snott hans cykel vet inte hur det gick med det sen kram.

du skriver så fint...

blir rent rörd...

jättefint kort.. vad fina de var.. eller NI såklart



tack för senast... trevligt och lärorikt...

Hej Linda!

Beklagar sorgen. Hade missat fejjan där du skrev det och fick höra det på grillfesten i helgen. Kommer ihåg flera middagar hos din pappa när vi var i tonåren. God mat kunde han laga och ibland fick man ju en virre till med ;) hoppas allt går bra med det praktiska. Hälsa Git så mycket från mig! KRAM